Vi minns 10 år med Bagheera

291

Nu på lördag kör den riktiga träningen igång för 10-årsjubilerande Bagheera innebandyskola. För knappt två veckor sedan var det inskrivning och upprop där drygt 60 nya FBC-are plus 15 nya ledare sparkades igång. Men hur startade det en gång? Vi fick en intervju med Pontus Larsson som tillsammans med Daniel Telder, Magnus T Carlsson och Anna Jansson var med från början 2008/2009.

I en artikel från Lerums Tidning från oktober 2008 uppmärksammas Pontus och Daniels skolarbete som blev startskottet till Bagheera några månader senare. Sedan dess har både Pontus och Daniel fått pris som Årets Ungdomsledare av LT och även Magnus T Carlsson har tilldelats detta ärofyllda pris.

Hur började allt egentligen, Pontus?

Jag och Daniel hade kastat vårt tidigare projektarbete på gymnasiet i papperskorgen pga,

En ung Pontus Larsson

ja vad ska man säga, dålig kvalité. I samma veva kom MTC och föreslog att vi kunde starta en testgrupp för innebandyskola. Detta var hösten 2008 och vi fick namnlistor från kommunen för att kunna bjuda in till träningar i Almekärrshallen. Efter att slumpen valt ut de mest coola namnen skickade vi ut brev till 40-talet barn. Redan två dagar senare hade våra 12 platser i testgruppen bokats.

Projektet flöt på bra och efter noggrannt och uträknande övertalningsarbete av MTC kom vi överens om att starta igång innebandyskola för FBC Lerum. I slutet av januari 2009 stod vi i dåvarande badmintonhallen i Endorfin för upprop och utdelning av klubbor och träningskit.

Hur många var ni första säsongen?

Jag tror vi skrev in 67 02:or under våren 2009, varav 12 tjejer. Dessa utkristalliserade sig sedan till en tjejgrupp och två killgrupper – en med säte i Lerum och en Gråbo. Efter gott arbete från ledarna växte sedan dessa grupper ytterligare och grupperna har varit intakta till denna säsong då 02-killarna börjat träna ihop.

Hur upplevdes innebandyskolan då av föreningen, föräldrar och de första barnen?

Svårt för mig att svara hur de upplevde det men jag upplevde positiva vibbar och hejarop längs med vägen. Vi fick mycket mediatid på hemsidan och bland annat Lerums tidning bidrog till att öka snacket i kommunen och till andra året var det 120 barn som anmäldes (varav ca 30 tjejer).
Minns hur en förälder, till en 03:a, på uppropet kom fram till mig och Daniel, tog oss i hand och sa:
”Gud va roligt detta ska bli! Jag kommer att vara görengagerad!”
Jag tror det säger lite om atmosfären då. Vi hade inga problem att engagera ledare. Vi hade i stort en ledare per 5 barn.

Det var 2002-kullen som var först ut – har ni följt några av de spelarna som nu är uppe och knackar på seniorlagsdörren?

Jag tror det är lite för tidigt för seniorlaget nu. Men vi har riktigt bra 02-lag där F02 har skördat stora framgångar i serie- och cupspel. Det en tajt grupp med ruggigt bra träningsnärvaro och kämparglöd. P02 skulle jag klassa som bäst i Göteborg. Hoppas att spelarna håller i bra där, får goda utvecklingsmöjligheter i klubben och kan växa in i JAS m.m. så småningom.

Berätta några av era starkaste minnen från er tid!

Jag minns hur jag berättade för några barn att det bodde örnar och drakar bakom mattan på klätterväggen i Rydsbergshallen för att hålla koll så att barnen inte busade för mycket på träningarna. De tog emot informationen skeptiskt men det tog ett par år innan de helt kunde dementera det jag sagt som lögn.
En klassiker är annars Magnus konstruktion för att få upp storbildsskärmar i taket inför en Bagheeraavslutning. Tejpa fast en lina i en baseboll och sikta och kasta sedan noga ovanför armaturen i hallen. Sedan var det bara att hissa upp skärmen. Mycket uppfinningsrikt!
Visst var lördagsmornarna flera gånger okristligt tidiga. Men ett fint minne är hur jag bodde hemma hos Daniel på fredagar. Halvt sovande gick vi upp 06:30, fyllde yoghurtskålen för att sedan köra från Göteborg till Lerum för att bygga i ordning m.m. inför träningarna.

Vad anser ni är den starkaste anledningen till att Bagheera uppmärksammats så mycket?

Vår ålder var en fördel. Det var inte så många ungdomar som då gjorde projekt i denna storleksordningen. Vi fick med oss näringslivet och uppmärksammandes genom stipendium och, som sagt, i tryckpress. Med det coola namnet Bagheera kunde vi trycka upp stora banderoller som vi sedan åkte runt och flyttade på i kommunen för maximal visuell effekt.
Många andra föreningar levde på kultur och vana medan vi kunde vi komma med nytt och spännande. Hoppas att FBC Lerum idag kan ta innebandyskola till nästa nivå.
Det är inte bara vi själva i FBC Lerum som är stolta och vill uppmärksamma Bagheerajubileumet – även Lerums Tidning har kallat pionjärerna till intervju tillsammans med några av de nu 15-åriga 02:orna för att skriva en artikel om det hela. Håll utkik efter den!
På Julavslutningen 2011 hade tomten hottat upp sig genom att både raka av skägget och skaffa solglajjor.
Spela innebandy med ballonger för kul för 06orna. Lite elektriska var dem också…
Magnus bland alla barn och föräldrar på uppropet 2010.
Tomten på besök på Julavslutningen 2010.
Påsarna med alla kläder och glasögon som ingår i anmälningsavgiften.