Ibland får vi en snilleblixt från klar himmel, ibland verkar den goda tanken ta god tid på sig. Jag föreställer mig att Laleh sjunger om att ta vara på uppmaningar från den där inre rösten, att det är vårt genuina jag vi hör.
Weddan har en grym fysik, är stark, explosiv och rörlig. Hans uthållighet är inte lika framträdande eller för att tala klarspråk, löpning har nog aldrig varit Weddans förstaval en solig sommarkväll. Ändring nu, han har bestämt sig! Redan under vårt samtal efter säsongen stod det klart att han skulle ge sig själv chansen och det är precis vad han gjort!
I måndags avnjöts backintervaller i Riddarsten, det var härligt att se slitet. Ingen viker sig, börjar ledsentankarna sprida sig står fyra pojkar på toppen av backen och skriker. Bäckman och Edde tävlade sista, fighting face i toppklass. Weddan springer som aldrig förr, ja ni ser ju själva!
Avslutningsvis, något om en annan god (nåja, för mig iaf) tanke som tog en stund på sig. Cykeln behövde fixas och reparatören har bekymmersveck djupa nog att gömma småkakor i. Han suckar, jag försöker blidka. – Kan vi enas om att det handlar om grav misskötsel men att du, trots detta, erbjuder min åsidosatta cykel dina omsorger? Blicken mjuknar.– Mycket sorgligt, men jag har sett ännu värre. Aha, en öppning. – Sorgligt men inte alldeles hopplöst alltså? Hans panna slätas ut. – Jag skickar ett sms i nästa vecka, när den är klar.
