Det lilla i det stora och värdet av en orangutang

352

Ponta vill ta ytterligare ett kliv i utvecklingen, en målsättning jag förutsätter att han delar med alla spelarna i laget och för den delen, alla vi andra runt laget också. Vad har han då tänkt sig att utveckla?

Han vill ta (ännu mer) ansvar, både på planen och i omklädningsrummet. Vara en människa som driver laget framåt och bidra med positiv energi. Dessutom vill han utveckla ALLT i sitt spel. Sommaren har han ägnat åt att utveckla det fysiska. Starkare, rörligare, uthålligare, snabbare, ALLT som sagt.

I den stora målsättningen ryms det lilla, alla de komponenter som krävs för att bli en bättre innebandyspelare som tar ansvar och sprider positiv energi. Vi tar ett exempel.

Begränsad rörlighet i bröstryggen låter som brist vi kan leva med, eller hur? Men om det visar sig att det är en liten komponent i förmågan att utföra djupa knäböj med god teknik, vilket vi i sin tur behöver för att bygga styrka nog att explodera framåt och skapa ytor mellan oss och motståndare? Då är det plötsligt något vi behöver åtgärda. Det lilla i det stora.

För detta ändamål, rörligheten i bröstryggen, introducerade vi under våren en rörlighetsövning kallad orangutangen. Namnet gav sig själv. Sittandes på huk, ståendes på fingrarna och pressande axlarna bakåt blir positionen bara något litet läte från Kolmården. Ser inte så atletiskt ut precis, lite lyteskomik nästan men väldigt effektivt.

Låt mig säga det direkt, Ponta var inte bra på orangutangen i våras, det var helt enkelt oklart om det var den övningen att försökte sig på. MEN, vill man bli bra på allt så vill man. För ett par veckor sedan demonstrerade han, inte utan stolthet, en klockren orangutang. Denna sommar har bjudit många sådana ögonblick, med reflekterande spelare som vill utveckla de lilla för att åstadkomma det stora hela.

Någonting helt annat, under avdelningen mindre betydelsefull eller för den delen, rent nonsens: ”Dagligtvätt”, femtio grader och dubbel skölj. Hittade mina glasögon från förmiddagens träning alldeles nyss. Rena var de också.

Avslutningsvis, det finns många sätt att hälsa en ny spelare välkommen. Oliwer Cedergren, Weddan och Hampus målvaktskollega, meddelade för någon timme sedan att han och hans flyttlass anländer Göteborg sent ikväll och undrade lite försynt om någon hade möjlighet att bära upp lite lådor. Sist jag kollade hade fem spelare redan anmält sig. Varmt välkommen var det!