Det finns personer i en förening som inte bara passerar utan som sätter avtryck på riktigt. FBC Lerum har haft flera genom åren, men få har betytt så mycket och så länge som Mattias “Mattis” Flodén.
När nu Mattis gör sin sista säsong som huvudtränare för damlaget är det. som alltid, svårt att sätta punkt för någon som varit så betydelsefull och det är framför allt en känsla som dominerar: tacksamhet.
Mattis resa i FBC Lerum började redan på 90-talet, då som spelare. Sedan dess har han varit en självklar del av klubbens hjärta och utveckling. Genom åren har han haft i princip alla roller man kan tänka sig – tränare, sportchef, utbildningsansvarig, styrelseledamot – och i varje uppdrag har han gått in med samma engagemang, professionalism och passion. Det är just det som kännetecknar Mattis, oavsett roll har han alltid varit “all in”.
De senaste åren har han lett damlaget som huvudtränare och varit en central kraft i att forma både lagets prestationer och kultur. Med sin erfarenhet, sitt ledarskap och sitt sätt att se varje individ har han inte bara utvecklat spelare, han har utvecklat människor. För många i och runt laget har han varit mycket mer än en tränare.
Han har också satt avtryck utanför klubben. Som tränare för Västsvenska Innebandyförbundet tog han guld i Distriktslags-SM – en prestation som säger mycket om hans kompetens och förmåga att få grupper att prestera tillsammans.
Men kanske är det ändå inte titlarna eller resultaten som definierar Mattis arv i FBC Lerum. Det är kontinuiteten. Närvaron. Engagemanget över tid. Att alltid ställa upp. Att alltid bry sig. Att alltid vilja utveckla – både verksamheten och människorna i den.
Mattis är, och kommer att förbli, en ikon inom innebandyn i Västsverige och en av de mest betydelsefulla personerna i FBC Lerums historia.
FBC Lerum hoppas få se Mattis i nya uppdrag framöver. För en förening som vår bygger på människor som honom. Och sådana släpper man inte taget om i första taget.
Så, Mattis – tack för allt du har gjort, allt du ger och allt du är för FBC Lerum.
