Det kokar i Aspens vatten utmed piren. Det bubblar och fräser, som om det slängts kolsyreis i sjön.
Så är det inte, det är FBC Lerums herrar som satsar allt i en avslutande simstafett för att kröna årets trekampsmästare. Det stångas och vevas, det frustas och fräses, jag tror nästan att vattennivån sjunker av alla kallsupar. Det är på riktigt och det är på skoj.
I sista sträckan ingår ett svanhopp från hopptornet, Alex svävar fritt genom luften och jag hinner tänka att han kanske inte ens behöver SIMMA tillbaka, Joey kör dubbla sträckor och verkar efter det kräva mer syre än vad luften erbjuder. Inte bara han förresten, alla är helt slut.
Tomáš är med för första gången och Oliwer har jag inte heller träffat förrän nu. Två kanonkillar ytterligare i truppen. De passar ihop med oss, de vill utveckla och utvecklas. Undrar lite vad Tomáš tycker om kvällens lekande och flamsande men han serverar bara ett brett leende; – Perfect!
Det gnys förresten en del på sina håll när vi vandrar ut på piren inför stafetten. Det är tydligen kaaallt och risk för drivis och jag vet inte allt som ett litet dopp kan tänkas orsaka. Jag påpekar att såvitt jag vet så är det sommar och på sommaren badar man. De allra flesta håller med.
Bäckis och Norberg står vid grillarna i Nyebroparken och flippar burgare när vi kommer tillbaka efter badet, Martin filmar i vanlig ordning allt som händer. Det lägger sig snart ett sorl över parken, hamburgarna konsumeras, beachvolleybollen plockas fram igen, Jonny pratar lite om den kommande helgens träningsläger och jag får nöjet att tillkänna kvällens vinnare: Weddan, Alex och ryssen (Lundberg)
Så många nya ansikten och redan är vi ett lag, tänker jag när jag ser mig omkring bland spelarna. Vi har inte en aning om vad framtiden har att erbjuda, eller vad som väntar oss under säsongen men vi ÄR ett lag och vi ÄR redo.
Come what may!