Ett spännande år för en framtida backstjärna

427
Foto: Christoffer Sturesson

Den talangfulla och speltekniska backen Linn Löberg har få uppleva en händelserik säsong. Linn började träna med damlaget efter årskiftet förra året och spelade därefter till sig en permanent plats i truppen till årets säsong, sin första som seniorspelare.

Linn hittade snabbt rätt i sin träning med damlaget och visade att hon har alla möjligheter att bli en framtida storback. Hur gick tankarna när det var klart att ett A-lagskontrakt skulle signas?
– Det var väldigt spännande! Minns att jag var väldigt nervös innan då detta är ett mål som jag strävat efter enda sedan Bagheera, så när jag fick kontraktet i handen och verkligen skrev på så kändes det såklart grymt roligt! Det var även nervöst efter jag hade skrivit på eftersom man nu behöver jobba riktigt hårt för att ens få en chans spela, men det hela känns ju otroligt roligt såklart.

Att ta klivet från juniorinnebandy rakt in i FBC Lerums representationslag är ett stort steg, hur har ni upplevt nivåskillnaden mellan junior- och seniornivå?
– Den allra största skillnaden på junior och seniorspel måste nog vara fysiken. Nu möter man spelare som är både äldre och större än sig själv så det gäller att gå in hårt i närkamperna för att ens ha en chans. Sedan är ju seniorspelarna mer erfarna och man behöver tänka mer på plan än vad man behövde innan.

Säsongen blev väldigt oförutsägbar och märklig. Innan allt pausades hann ni spela fem träningsmatcher, fem seriematcher i division 1 och Björnslaget där ni gick till final. Vad är dina starkaste minnen från höstens matcher?
– Oj… bra fråga! Missade tyvärr seriepremiären mot Partille då jag blev sjuk, så min premiär i a-lagströjan blev borta mot Mölndal vilket jag minns tydligt. Minns även en tuff match borta mot serieledande Burås där vi krigade hela matchen och vann till slut med 1-2, det måste nog varit det allra bästa!

I fredags möttes innebandysverige av ett mycket tungt besked att tävlingssäsongen tyvärr är slut för de flesta serierna, bland annat för damlagets serie division 1 Västsvenska. Ni visade tidigt i höstas att ni tagit stora kliv och etablerade er som ett topplag och var redo att slåss om kvalplatser till Allsvenskan. Vad tar ni mer er från denna säsongen in i nästa?
– Ett riktigt tungt beslut som för med sig en känsla av tomhet. Men om vi tar med oss allt hårt slit och alla timmar som vi har lagt ner tillsammans så kommer vi ha ännu godare chanser för att ta en kvalplats till allsvenskan nästa säsong!

Om du skall summera din första säsong med A-laget, vilka egenskaper har du utvecklat och hur har ni trivts i gruppen?
– Innan säsongen så hade jag tyvärr ett ickebefintligt dragskott, men under säsongen har jag faktiskt utvecklat något som snart liknar ett! Tycker även att jag har utvecklat min spelförståelse ännu mer eftersom att det nu är ännu viktigare att tänka på vad man gör på plan. Jag trivs hur bra som helst i gruppen! Vi är ett gäng riktigt goa tjejer och tränare med en vilja och träningsmoral som är minst sagt ovanlig.

Förutom steget till a-laget så har du också påbörjat Lerums Gymnasiums NIU-utbildning för innebandy. Det innebär många träningstimmar både i klubblag och på skolan att utvecklas på. Vad säger du om ditt första läsår och vad har varit mest lärorikt?
– Årskurs 1 har varit lite upp och ner för min del. Vissa dagar har varit tuffare än andra men jag har verkligen lärt mig att vill man något så måste man lägga ner de extra timmarna som inte alla andra gör. Just nu fokuserar jag på att utveckla mitt beslutsfattande och bli lite snabbare i tanken, men även mitt fysiska spel och att skaffa mig lite mer ”jävlaranamma”.

Du blev i höstas också uttagen till Västsvenskas distriktslag, hur har det varit att gå på uttagningar och hur var känslan när du fick beskedet att du var uttagen i sluttruppen?
– Innan varje uttagning var det rätt svårt att sova kan jag säga. Det tog en hel del på psyket att behöva prestera på topp inför varje träning, speciellt när Göteborgsområdet har så grymt många bra spelare i 04-kullen, men när man väl kom dit så släppte det lite då alla är precis lika nervösa. Det betydde väldigt mycket att bli uttagen till sluttruppen. Att vara 1 av 20 utespelare som blir uttagen när jag kan räkna upp hur många som helst som hade platsat känns betydelsefullt. Skönt att veta att hårt jobb uppmärksammas!