Vi närmar oss slutet av en konstig innebandysäsong där samtliga har drabbats på ett eller annat sätt. Inom FBC Lerum har lagen fått ställa om och hittat på nya sätt att träffas och träna på smittosäkert sätt. Flickor födda 2011 har precis som alla andra drabbats med inställda träningar och matcher, men laget har också ökat med tre nya spelare och hittat andra positiva effekter av säsongen.
En av ledarna hos flickor 2011, Emelie Lind, är nöjd med hur laget hanterat årets säsong trots alla restriktioner.
– Efter samtal och föräldramöte så är det ingen förälder som hade något förslag på förbättring eller förändring utan alla instämde i att träningarna skötts jättebra utifrån vad som har kunnat erbjudas barnen i och med restriktionerna och Corona.
Hur har ni bedrivit träningarna under säsongen?
– Vi har tränat som vanligt i den mån vi har fått. När hallarna varit stängda har vi haft fysträning utomhus, bland annat i garaget under arenan. Matcherna är väldigt saknade och efter varje träning kör vi istället träningsmatch mot varandra, men det är verkligen inte samma sak som att åka iväg och tävla mot andra. Trots detta så kommer tjejerna mer frekvent på träningarna än innan pandemin.
Vad har ni behövt tänka på i samband med träningarna?
– Alla har varit noga med att vara hemma vid förkylningssymtom, isolerat sig om det behövts samt kommit färdig klädda till träningarna och snabbt efteråt lämnat hallen till nästkommande grupp.
Avsaknaden av det spontana ”hänget” runt träningarna är något gruppen längtar tillbaka till.
– Vi saknar gemenskapen i omklädningsrummet som brukar vara efter träningarna där tjejerna i lugn och ro byter om och ”snicksnackar” med varandra om allt och ingenting.
Träningarna har blivit en frizon från vardagen med alla nyheter och allt snack om Corona.
– Det är så mycket dom måste avstå hela tiden, så träningen blir på något sätt en frizon där vi inte pratar Covid. Det behövs inte då dom redan är extremt insatta och kunniga i ämnet. Jag tror att det är viktigt för barn att någonstans få ett break från vardagen, där man kan släppa all oro och rädsla. Så vi upplever att tjejerna har blivit betydligt mer glada, sammansvetsade och plikttrogna än innan pandemin.
Föräldrarna får ta del av träning via messangergrupp med bilder och filmer.
– Många föräldrar är frustrerande över att inte få vara med och titta på sina barn när de tränar. För att de ska få någon inblick i vad vi gör och för att se hur dom utvecklas så försöker vi filma och ta kort under träningarna och skicka ut i våran föräldragrupp på messanger. Jag förstår verkligen deras frustration över detta.
Ledarna har ändå upptäckt några positiva effekter av att föräldrarna inte sitter med under träningarna.
– Vissa tjejer vill gärna ha sin förälders ”godkännande” eller uppmärksamhet” när dom gör något bra, men nu blir det att dom vänder sig till oss ledare eller till varandra. Detta har gjort att vi kommit tjejerna mycket närmre, för nu är det vi som är deras trygghet och till oss dom kommer om det är någonting. Jag upplever dessutom att flera tjejer vågar ta för sig mycket mycket mer utan föräldrarna, dom har vuxit mycket på detta året som jag inte tror att dom hade gjort om det inte varit dessa restriktioner.
Hur kommer ni att göra resten av säsongen och sommaren?
– Vi kommer att köra i hallen under maj för att sen gå över till mer fysträning utomhus 1-2 gånger i veckan. Vi kommer köra på med löpning, hinderbana, puls samt eventuellt simning i någon närliggande sjö om vädret tillåter. Detta tror vi är väldigt viktigt så att gruppen fortsätter att hålla ihop över sommaren och fortsätta vara den sammansvetsade och goa kompisgrupp som dom är nu. Vårat mål är att tjejerna ska ha kul, må bra och känna sig uppskattade!
